Drakar är svåra att döda

I dagarna firar en kär vän till mig 30-år. Denna vän har under åren gett mig glädje, äventyr, gemenskap och frustration, jag menar vem kan lista ut kluriga gåtor som hela världens framtid hänger på klockan 3 på natten stenhög på koffeintabletter? Vad pratar jag nu om undrar några av er? Jo rollspelet Drakar och Demoner som gavs ut i Sverige första gången 1982.

Jag minns första gången jag spelade rollspel, mutant btw, en varm sommar i Forsmark i Norrland och jag var 13 år. Vi hann aldrig längre än att skapa karaktärer innan mamma kom och hämtade mig och Björn men rollspelet hade redan fått ett ordentligt grepp. Tänk att själv få leva i ett äventyr inte se på film eller läsa en bok, det var en bokstavligt talat en helt ny värld som öppnade sig.


När jag flyttade till Storuman 16 år gammal hade jag den stora lyckan att hitta fina vänner som av en slump var mer eller mindre lika rollspelssugna som jag. Vi började spela Drakar och Demoner i en stuga ute i obyggden utanför Barsele. Vi hade skotrat dit på dagen, lagat en massa makaroner och korv (för det är vad man äter om man är 17 år) och när mörkret la sig så drog Tommy fram rollspelsformulären och vi började en resa som skulle vara ganska många år.

Min första karaktär hette Jill och hon var en tonårig animist, naturmagiker. Jill, Myrell (Malin), Lethael (Elina) och Athor (Jimmy) blev kärntruppen och när vi slutade spela med den gruppen, efter fem år tror jag, var de omsjugna hjältar som styrde över ett eget rike. Jag har fortfarande bilder i huvudet av hur ett visst slag gick till eller hur det kändes när Jill utplånade en ond, mäktig ande med Livskraftens förbannelse eller varför inte hur leden jag var när min familjar Dragi Poo försvann ut i öknen efter att ha snedtänt på en trollformel. Konstigt som det kan låta men detta är anledningen till att ett data spel aldrig kan bli lika bra som rollspel eller en film som en bok. Det är bara man själv som styr över hur allt ska se ut, det finns inom en själv, jag tror det kallas fantasi och inlevelseförmåga.


Jag måste också passa på att berätta om ett tillfälle som alla i min rollspelsgrupp fortfarande minns med ett skratt. Vi satt ca 6 spelare runt ett bord ute i Jimmys stuga i skogen på Luspholmen. Vi har spelat flera timmar och äventyret närmar sig klimaxet. Spelledaren, Tommy btw, berättar vads som händer, spänningen ökar och alla tittar intensivt på honom... Då plötsligt Jimmy utbrister 'Är det där en koltrast?' och spänningen brister som ett kristallglad mot golvet :)

Läs en bra artikel om rollspel och D&D och kasta var dag din T20 med tillförsikt, ta vara på dina perfekta och må dina fummel alltid hamna i botten av fummeltabellen.

Förra veckan hade vi snabb-besök av Björn och Maria. Det var himla kul att träffas om än kort men man får ta vara på de stunder som ges. Som alltid när jag skiljs från familjen så tänker jag på att det är tråkigt att vi bor så långt från varandra.

Morbror och systerdotter ser båda något förvånade ut :)