Välkommen till min återupplivade blogg!

Efter ett långt uppehåll i bloggandet, med en viss saknad, ska jag göra ett nytt försök att ägna mig åt något som faktiskt är ett stort nöje för mig, nämligen att uttrycka mig i skrift. Det något banala ämnet är, som för de flesta bloggare, mitt eget liv. Men som en klok man en gång sa; "Omnium rerum principia parva sunt." - The beginnings of all things are small. Cicero

lördag 8 oktober 2011

Förändringarnas tid

Sedan 2009, då jag sist tog mig tid att skriva i bloggen hände det som brukar hända, saker förändras. En snabb 'googling' på själva ordet förändring leder till mer eller mindre intressanta texter om tex evolutionsförtändring, livsstilsförändring och klimatförändring. Men kort och gott handlar förändring om en process där ett tillstånd övergår till ett annat tillstånd, polarisarna finns --> polarisarna finns inte. Tillstånden är konkreta och påtagliga medan själva processen ofta förblir svårgreppbar och kanske till och med undgår oss helt.

Processer, framförallt sociala och historiska om jag ska försöka avgränsa det något :) , är något som i ökande grad fascinerar mig. Hur förändras vi människor och vad driver oss till förändring? Varför hör jag så ofta tonåringar och tweens uttrycka en rädsla, nära på ett förakt för att bli äldre, för att livet ska förändras? Kanske Karin Boye trots allt hade en poäng, det gör ont när knoppar brister... När knoppen väl har brustit och förändringen har skett kan vi ofta se tillbaka och glädjas över att en förändring har skett, det nya tillståndet är en förbättring. Men i själva processen är det svårt att få en överblick, att veta varför vi reagerar som vi gör och vilken påverkan det kommer att ha på oss själva och vår närmsta omvärld.

Jag tror att det är nyttigt att ibland stanna upp och fundera på i vilket tillstånd och vilken förändringsprocess jag befinner mig nu. Var leder mina handlingar mig och hur påverkar jag det och dem som finns runt omkring mig. En process är en föränderlig sak vilket gör att jag medvetet och omedvetet kan påverka förändringen. Jag tror att välkomna förändring, även om tillstånden inte alltid blir vad vi tror, är att våga släppa in livet och acceptera att jag är en del av något större än bara mig själv.

Min egen stora förändring just nu handlar om att bli mamma och att jag och min sambo ska bli föräldrar. Kanske en av de mest omvälvande förändringsprocesses vi går igenom i livet. Tidvis fylld av glädje men också av ledsamhet och insikter om hur förändringen påverkar olika aspekter av livet. Vem var jag och vem kommer jag att bli? Tankarna är ganska djuplodande när man väl tänker dem. Värderingar och intressen förändras, fördjupas och omvärderas, förkastas och introduceras. Jag njuter av hela karusellen och tycker att förändringen är sällan så fascinerande som när man själv flyter mitt i den.

Avslutar med en bild på mitt första experiment på symaskinen,
Melvin, Wilf och Pru. Passar bra till en spädis :)


2 kommentarer:

Elina sa...

Mycket välskrivet - och väl skrivet, min vän. Vad vore livet utan förändringar. Ganska naket och tandlöst. Bokstavligen, faktiskt. ;)

Linda sa...

Tackar :) Ja tänk hur det skulle se ut om vi fortfarande tänkte och var som när vi var 20... Ganska skrämmande...