Hemma igen

Då var äventyret över för denna gång. Men visst kan jag lova att jag ska tillbaka till öknen igen. Shit vilken grej :) Och som lovat kommer här lite fina bilder.


Enjoying old stuff in Marrakech :) Ett gamalt palats mitt i Medinan i stan. Try to drag me away from it, I dare you!

Moske i Marrakech, fanns massor alla jättefaschinerande. Men dock måste jag till min besvikelse säga att jag inte såg någon som kastade sig på knä på bönemattan när bönetiden ropades ut... Marrockanerna verkade ta detta med religion på ett mycket avslappnat och vidsynt sätt.

Om det finns sand, och speciellt sand i kombination med vatten , måsta man enligt lag ta av sig skorna och gå barfota!

Lagunen i Oualidia. Btw, marockanerna måste ha någon form av rekord i att kombinera så många vokaler i sina ortsnamn som möjligt!

Note to self, undvik hawkers. Till varje pris!!! Linda föll för det klassiska tricket, It is free, only for you!

Jag kallar denna bild; Linda, öknens drottning! Eller eventuellt; Linda leker i sanden, vilket kanske är mer passande.

Aït Benhaddou, en liten by av litet värde för många. Men det var här (bland annat) som filmen Gladiator spelades in, den du! Ett Mecka för den som gillar gamla ruiner av lerhus = jag!

För att ta sig till ovan nämnda by var man tvungen att betala 50 dirham för att få korsa med mulåsna. Men skogens son hade andra planer. Glad i hågen kastade han av sig skorna och hoppade i det forsande och säkert -50C vattnet och vadade över. Need less to say, jag behövde mycket mer övertalning :) Inte en glad hest som vadar på denna bild :P

En av de coolaste upplevelserna var absolut att korsa Höga Atlas. Vilken utsikt. Och vilka små slingrande vägar med marockaner i överlastade lastbilar runt var och varannan kurva.

I Marrakech hade jag storslagna planer för allt vi skulle se. Men Medinan, dvs 'gamla stan' var enorm och om det finns någon i denna värld som verkligen kan hitta i denna labyrint av små gator med tak, 1 miljon människor och återvändsgränder så måste den ha studerat Medinan i minst en livstid. Min poäng är alltså att vi gick vilse :) Men det var roligt på sitt vis. Marrockaner är vänliga och hjälpsamma men ibland ligger det något bakom. En kille ledde oss till detta garveri/färgeri då vi frågade om vägen till hantverkarkvarteren. Luktade apa men en intressant upplevelse tyckte vi. Dock avslutades guidningen i butiken för de färdiga produkterna, något som ofta var fallet. Men vi skötte oss och köpte en grej var efter att ha prutat ner priset till ca en tredjedel... Jan skötte iofs prutandet, men jag var där :P

När vi korsade Mellan Atlas på vägen tillbaka hittade vi två apor på vägen. urgulliga! Här tar den bröd från Jans hand och jag kan säga att apor har söta, lena, små och kalla händer.

Eftersom resan gick i campandets tecken blev det en del sånna här luncher vid vägkanten med vårt emminenta trangiakök.

I have to say I love it!

Dromedar karavan i Saharaöknen tillsammans med två amerikanare som inte var så tokiga, trots att de var amerikanare då :P

- Because I can