En lång helg.

I skrivandets stund sitter jag vid köksbordet hemma och njuter. Det har varit en lång och mycket trevlig helg och nu känner jag mig mycket nöjd med att bara sitta och filosofera lite. just nu går filosoferandet mest ut på att inreda min nya lägenhet som jag ska få nycklarna till om nio dagar!!! Ska bli så kul!



I fredags var det studiedag så eleverna var lediga. Detta ger ju en hel dag som man kan ägna åt planering kan man tro men det dyker alltid upp en massa möten, protokoll, enkäter och annat dravvel som man måste vända sin uppmärksamhet mot. Till och med fika i personalrummet kändes som ett stort slöseri på tid. Men jag hann i alla fall rätta igenom en uppgift för samtliga elever på det nationella provet. Kan säga att jag är minst lika nervös som eleverna för hur det har gått. De senaste dgarana hr nämligen en hemsk tanke dykt upp. Om eleverna skriver väldigt dåligt måste detta göra mig till en dålig lärare! Illa, försöker att inte tänka så mycket på det för då kommer mina knepiga hjärtklappningar tillbaka.



Thus, moving swiftly along. När jag sedan kom hem hade E's mamma kommit och vi tog en liten promenix in till stan i det härliga vårvädret. Lite shopping och fika senare kände vi oss nöjda och glada och gick hem för en fördrink och att göra oss fina innan middagen. Den åt vi på Clarion Hotel Gillet inne i stan. Maten var helt fantastiskt god och jag ska nu försöka lista ut hur man lagar getostterinn med sultanrussin, pinjenötter och rödbetor.



På lördagen skjutsade Monka runt oss så vi fick bli av med lite skräp, skönt! Lunch på 018 och sen hem för förfest med bla supergod Irish Coffe. Dock kan jag säga att mitt festhumör sjönk dramatiskt efter att jag färgade håret. Man kan för att uttrycka sig milt säga att jag inte blev så nöjd... hrm... Så min utekväll blev kort men man kan ju inte få allt. Pratade med skogens son på kvällen och då kändes det lite bättre. Han har varit borta i Paris i två veckor nu så jag saknar honom en massa kan jag lova. Men sån tur är så har han fått ledigt över påsken så vi ska åka hem till norrland, jäj!!! Får bara se hur det blir med skidåkandet hun ;)




- Because I can

But why?

Visst, jag borde ta bättre hand om mig, min hälsa, mitt psykiska välbefinnande och balans och mina relationer. Kanske se över livet lite, vad är egentligen mina prioriteringer och vem är jag egentligen. Hur vet jag om jag är på rätt spår eller bara bygger luftslott, igen. Låter jag mig bara övertalas till saker som egentligen inte är jag eller provar jag bara på nya saker som vidgar mina vyer? Hur vet jag det?

Jag är så sjukt less på att mina tankar om min personlighet och mitt utseende styrs av den gängse normen. Jag vägrar just nu att träna och äta nyttigt för jag vill vara nöjd med den jag är, inte sukta efter den jag borde vara. Kanske inte denna filosofi är helt rätt eller egentligen ger mig mer än den jag möter verje gång jag ser Scarlett J men ändå. Jag är så j*la less! Jag är den jag är, om jag inte kan älska mig själv ändå eller för den delen om inte andra kan älska mig för den jag är så är något fel. Right? Vi är alla individer och om mina smilgropar på låren inte duger varför ska jag plåga mig på gymmet, som jag avskyr tanken av? Kan jag inte bara vara? Kan vi inte alla bara vara? Nej så ser det inte ut. Man ska vara så jäkla medveten. Ät rätt, passa dig för de lömska kolhydraterna och läskiga ämnen som tillsatts vår mat. Träna nu och slipp inkontinens och bröstcancer.

Dessutom måste vi förverkliga oss. Leva ut våra drömmar. Res, se världen. Skaffa en psykolog så att du kan bli en balanserad människa snarast. Tänk på de som har det sämre än du själv! Mycket viktigt, skänk till röda korset i reklam pausen när du kollar på en skabb film på den nya plasma TV:n. Och glöm för guds skull inte att källsortera dina sopor. (Säger inte att ovanstående är fel men...) Vi är så jäkla upptagna med att leva upp till hur en bra människa ska vara. Ditt liv börjar nu, det är aldrig för sent, du är bäst idag... NEJ! Jag och du behöver inte få höra att ditt liv börjar idag, det gör det inte det har varit så sedan du föddes! Du behöver inte 'starta ditt nya liv' idag. Det har funnits där sedan din dag 1! Det är inte för sent, what the fuck! Du behöver inte ändra din diet, din träning, din garderob, din vänkrets, ditt jobb eller ditt kärleksliv. Du har ett liv som givits dig och det är du! Man växer och utvecklas hela tiden men med alla klyschor som ständigt rider dig kommer du inte att bli den bättre människa de lovar dig. Det blir du bara om du är medveten om att hela ditt liv är en resa. En resa som du ansvarar för att göra så bra som möjligt, för dig inte för dem. Du måste vara glad och nöjd men den du är. Visst kan du påveka din resa men fall inte i fällan att förändra dig bara för att det är det man ska göra. Lev livet, reflektera över din resa, utvecklas och njut!

(Kanske jag överdriver nu, ja det är möjligt. Dessutom är detta ett ämne som man inte kan hävda att man vet allt om eller skriva den enda sanningen om. Detta är ett ämne som gör sig bäst i en diskussion. Dessutom erkänner jag nu på direkten att jag har en mer nyanserad bild av detta än den presenterade. Denna text är bara en spontanreaktion på mina senaste funderingar)

With love and:
- Because I can

Hemma igen

Då var äventyret över för denna gång. Men visst kan jag lova att jag ska tillbaka till öknen igen. Shit vilken grej :) Och som lovat kommer här lite fina bilder.


Enjoying old stuff in Marrakech :) Ett gamalt palats mitt i Medinan i stan. Try to drag me away from it, I dare you!

Moske i Marrakech, fanns massor alla jättefaschinerande. Men dock måste jag till min besvikelse säga att jag inte såg någon som kastade sig på knä på bönemattan när bönetiden ropades ut... Marrockanerna verkade ta detta med religion på ett mycket avslappnat och vidsynt sätt.

Om det finns sand, och speciellt sand i kombination med vatten , måsta man enligt lag ta av sig skorna och gå barfota!

Lagunen i Oualidia. Btw, marockanerna måste ha någon form av rekord i att kombinera så många vokaler i sina ortsnamn som möjligt!

Note to self, undvik hawkers. Till varje pris!!! Linda föll för det klassiska tricket, It is free, only for you!

Jag kallar denna bild; Linda, öknens drottning! Eller eventuellt; Linda leker i sanden, vilket kanske är mer passande.

Aït Benhaddou, en liten by av litet värde för många. Men det var här (bland annat) som filmen Gladiator spelades in, den du! Ett Mecka för den som gillar gamla ruiner av lerhus = jag!

För att ta sig till ovan nämnda by var man tvungen att betala 50 dirham för att få korsa med mulåsna. Men skogens son hade andra planer. Glad i hågen kastade han av sig skorna och hoppade i det forsande och säkert -50C vattnet och vadade över. Need less to say, jag behövde mycket mer övertalning :) Inte en glad hest som vadar på denna bild :P

En av de coolaste upplevelserna var absolut att korsa Höga Atlas. Vilken utsikt. Och vilka små slingrande vägar med marockaner i överlastade lastbilar runt var och varannan kurva.

I Marrakech hade jag storslagna planer för allt vi skulle se. Men Medinan, dvs 'gamla stan' var enorm och om det finns någon i denna värld som verkligen kan hitta i denna labyrint av små gator med tak, 1 miljon människor och återvändsgränder så måste den ha studerat Medinan i minst en livstid. Min poäng är alltså att vi gick vilse :) Men det var roligt på sitt vis. Marrockaner är vänliga och hjälpsamma men ibland ligger det något bakom. En kille ledde oss till detta garveri/färgeri då vi frågade om vägen till hantverkarkvarteren. Luktade apa men en intressant upplevelse tyckte vi. Dock avslutades guidningen i butiken för de färdiga produkterna, något som ofta var fallet. Men vi skötte oss och köpte en grej var efter att ha prutat ner priset till ca en tredjedel... Jan skötte iofs prutandet, men jag var där :P

När vi korsade Mellan Atlas på vägen tillbaka hittade vi två apor på vägen. urgulliga! Här tar den bröd från Jans hand och jag kan säga att apor har söta, lena, små och kalla händer.

Eftersom resan gick i campandets tecken blev det en del sånna här luncher vid vägkanten med vårt emminenta trangiakök.

I have to say I love it!

Dromedar karavan i Saharaöknen tillsammans med två amerikanare som inte var så tokiga, trots att de var amerikanare då :P

- Because I can