Försmak av vad som komma skall...

Det amerikanska presidentvalet är redan i full gång och har så varit ett bra tag. Nästan dagligen möts vi av rubriker som behandlar hur Clinton och Obama kämpar om de demokratiska väljarna och hur de båda lovar och svär att inte ge upp förrän loppet är kört, på riktigt. Dessa båda företrädare för två underrepresenterade folkgrupper verkar klart mer intresserade av att slita varandra i stycken, på mest politiskt korrekta sätt möjligt, än att försäkra sig om att demokraterna avgår med segern i själva valet. Själv har jag svårt att ta ställning för någon av dem. Partipolitiken i USA är i min mening något av ett långdraget skämt utan en snitsig poäng men med mycket dokusåpa-drama. Men en sak som verkar mer och mer tydlig, är att det demokratiska lägret behöver enas för att inte riskera en 'home run' för konservative McCain med resten av republikanerna i släptåg.

Jag skulle vilja påstå att bild 7 i följande länk illustrerar min poäng väl.

http://www.dn.se/DNet/road/Classic/article/47/jsp/bildspel.jsp?a=729938&d=10#

När vi ändå är inne på politiken så har vår stadsminister varit på besök i Kina. Jag såg med stort nöje fram emot en fördjupning i debatten om Kinas ockupation av Tibet i media. Det första som möter mig är dock svarta rubriker som poängterar stadsministerparets lediga klädsel vid ankomsten... (Engagerar mig plötsligt mer i den svenska pressens sensationsjournalistiska tendenser än viktigare saker...)


Dock har det efter detta funnits en del mer eller mindre intressant att läsa om vad som försiggått under Freddans besök i Kina. Han vädjade bland annat till Kinas regering att: "...den i väst mycket uppmärksammade Hu Jia skulle få möjlighet att återförenas med sin familj." Att just Hu Jias fall skulle föras fram förklarade han med, förutom att detta var mycket uppmärksammat i väst..., att:"det är ett väldigt hjärtknipande fall, en aktivist med ett nyfött barn som dessutom varit mycket miljöengagerad." Visst är detta nobelt och sant. Men alla de som sitter fängslade som inte har barn eller är uttalade miljövänner men ändå kämpar för mänskliga rättigheter? Hm...


I ett snabbt byte av ämne vill jag också passa på att lägga upp lite foton från helgens något mer avslappnande tillställning. I onsdags fyllde Elina 28 år och idag var det Jimmy-ponkens tur! Grattis!!!!!! Lördagen användes till att fira dessa 20+:are på lämpligaste sätt. Nämligen med en riktig tok-fest!

Jag fick äran att kramas lite med världens yngsta 28 åringar!

Tårtätartävlingen gick till som följer. Alla fick en avlång tårtbit föreställande en löparbana med start och mållinje. Mitt på banan fanns ett hinder i form av en shot, som var tvungen att drickas för att få äta vidare. När mållinjen 'korsades' väntade ytterligare en shot och sedan evig ära och respekt för vinnaren! Samt en flaska mousserande vin som var det riktiga förstapriset. Jimmy åt upp mållinjen först tätt följd av Jocke och Haglund. Undertecknad måste tyvärr tillstå att hon hamnade på jumboplatsen...


En härlig fest och en mysig kväll senare så visade sig Uppsala från sin vackraste sida. Strålande sol och blå himmel. Vi packade kaffe och drog ut till ån för att öva upp 'brygghängandet' inför valborg. Det var nästan onaskeligt skönt!

Sist men inte minst måste jag få dela med mig av en mycket trevlig idé. När man är på fest är det så lätt att man ställer bort sitt glas och måste ta ett nytt varje gång man vill fylla på. Detta hittade vi ett mycket roligt sätt att undvika. I början av festen lägger man helt enkelt fram lite frystape och en markeringspenna. Sedan låter man alla gäster designa sina egna namnskyltar att sätta på glasen. Detta kommer, om vi förutsätter att gästerna har det minsta lilla fantasi, att sluta i att alla skriver på allas glas. I slutet av kvällen har man således ett glas fyllt med roliga, söta och personliga kommentarer. Enjoy!

- Because I can