Detta måste vara årets ruskigaste tid. Allt är blött och kallt, alternativt fruset och kallt. Mina söta vinterstövlar läcker och mitt paraply vill vända sig ut och in vid minsta vindpust. Dessutom trotsar jag numer vädrets makter varje morgon genom att köra lilla 'pärlan' till busshållsplatsen. Får en liten klump i magen när temperaturen faller mot 0°C på kvällen och rusar genast ut och skrapar vindruta och packar in rutan (eller nästan halva bilen för filten är så stor) så att jag ska slippa skrapa rutan på morgonen klockan kvart i sex då jag beger mig.

Dessutom är lilla 'pärlan' en bil av den något mer personliga och lynniga karaktären. Detta såg jag då jag sammanställde lite statistik över hur många gånger jag verkligen lyckats ta mig från punkt A till punkt B utan att Jan har varit tvungen att komma och rädda mig för att bilen har något mystiskt för sig. Ungefär 4 av 10... Ibland bråkar jag och bilen om chokens vara eller icke vara*, handbromsens vara eller icke vara, igenfrusna dörrar, halkiga backar, urladdade batterier, packningar, pumpar och så vidare.... Sist var dock felet lite mer uppenbart, faktiskt så uppenbart att både jag och Jan missade det, jag hade kört slut på bensinen :D Men fy för att klaga. Jag är jättenöjd att jag har fått låna en bil så att jag kan ta mig från landet till jobbet!
Nu är det inte länge kvar till jullovet, jäj! Men något som jag förträngt in i det längsta är att innan dess ska betygen sättas, igen!? = jaga elever med restuppgifter... Ett litet ljus i mörkret hittade jag idag på nätet.

"Stormarna i Australien har gjort att 300 fladdermusungar övergivits av sina mödrar. Nu matas de med nappflaska och vårdas av veterinärer och volontärer på Guldkusten."
Detta är det sötaste jag sett sedan spunnet socker! I love them bats! Och tänk vilka fantastiska människor det finns i världen!
- Because I can
*Choken har en känslighet som kan jämföras med en lufttryckskänslig kemivåg.