Välkommen till min återupplivade blogg!

Efter ett långt uppehåll i bloggandet, med en viss saknad, ska jag göra ett nytt försök att ägna mig åt något som faktiskt är ett stort nöje för mig, nämligen att uttrycka mig i skrift. Det något banala ämnet är, som för de flesta bloggare, mitt eget liv. Men som en klok man en gång sa; "Omnium rerum principia parva sunt." - The beginnings of all things are small. Cicero

fredag 23 maj 2008

Nästan som att internet gjort slut...

Min MSN fick för ett tag sedan någon form av virus. Detta virus fungerade så att det loggade in på min MSN och min facebook och skickade spam till mina kontakter... Illa, mycket illa. Efter vissa räddningsaktioner visade det sig att vi saknade färdigheterna för att bota mitt kära e-mail konto. Enda åtgärden som återstod var då att eliminera den adressen och skapa en ny.


Detta kanske inte låter så jobbigt tycker du men ack vad du har fel. Jag uppkallade min e-mail efter min älskade katt Störsten Raxelina. Jag har haft den sedan jag började gymnasiet för si så där 11 år sedan. Detta mina vänner innebär inte bara att jag har en form av konstigt känslomässigt band till min e-mail utan även att den har jag angett till allt där man behöver ange en e-mail adress. tex bostadsförmedligar, olika medlemsskap, facket, arbetsförmedligen osv... Gissa om det tog lång tid att ändra allt detta. Men inte nog med det, jag blev tvungen att ta bort mitt facebook konto också. Plötsligt befann jag mig i ett socialt vaccum. det var rätt skönt att inte slösa bort så mycket tid framför datorn, men... Allt händer ju på facebook, så efter en dag eller två i det sociala limbot skapade jag ett nytt. Nu återstår bara arbetet med att uppdatera min profil igen... och jobba upp mitt värde på friends for sale...


Men för att återgå till det känslomässiga. När jag skapade mitt första e-mail konto var detta med internet inte helt nytt men för mig var det så. Min e-mail var en slags symbol för att jag just flyttat hemifrån, egen lägenhet, börjat på gymnasiet, nya vänner, festa och leva livet, ja nästan allt som jag betecknade som inträdet i vuxenlivet. Den har fått ta del av mina tankar om livet, kärleken, skolan, vännerna allt som en tonåring och senare ung kvinna får vara med om.


Nu är den snart borta. Kanske en symbol för ett nytt kapitel i livet? Jag väljer att tolka händelserna så, mot framtiden och vem vet vilka fantastiska saker min nya adress kommer att få reda på.



-Because I can

onsdag 14 maj 2008

Ett mindre argt inlägg :)

Två inlägg på en dag, jag imponerar till och med på mig själv :) Kände att jag efter mitt förra inlägg ville skriva något lite mer positivt.

Till exempel hur otroligt rolig förra helgen var! I dagarna tre satt jag och E ute i solen i vår sagoträdgård. Läs: uteplatsen som vi har långt gångna planer på att förvandla till en sagoskog komplett med blommor, levande ljus, älvor, kristaller och 'flöjande' tyger. Vädret har varit fantastiskt och även kvällarna har varit ljumma. Fredagen bjöd på mysmiddag i sagoskogen och sedan en spontanutgång med karaoke. Mycket lyckat! Vi ramlade nog inte i säng förrän vid femsnåret.

På lördagen hade vi bokat in lunch i parken med glass i solen till efterrätt. Men alas, jag var lite indisponibel på morgonen och Tommy sen hem från huvudstaden så lunchen blev inte av förrän vid två. Men vilken lunch sedan. Stadsparken var full av blommor och tillsammans med Jocke, Oljo och Anders njöt vi av nästan fyra timmars ätande, pratande och kubbande. Som, btw, lag Linda E och Jocke vann!!!




Nu i skrivandets stund sitter jag och längtar efter i morgon eftermiddag då jag ska styra kosan mot Stockholm och träffa Hugo, Mia och Alex. Sett fram emot den resan ett tag ja :) Men vad nu, tänker du. Ska hon skolka från jobbet på fredag, usch en sån stil. Men nej, jag ska utnyttja något så finurligt som komptid. That's the shit! Ledig dag med lön för hårt inarbetad övertid!


Nu ska jag vara en 'doer' och måla ett par fotoramar!


-Because I can

tisdag 13 maj 2008

Bedömningen av min kompetens ska styras av vad???

SVT har under våren visat reality-serien 'Klass 9A' där vi fått följa en skolklass från en av Sveriges tio mest lågpresterande skolor. Målet var att klassen skulle gå från en av de sämsta till tredje bästa i landet. Detta skulle uppnås genom att byta ut elevernas ordinarie lärare mot några av landets bästa pedagoger. Eleverna nådde i slutänden inte målet men förändringarna i betyg och attityd var dramatiska. Efter succeserien visats på SVT föreslog Malmö:s kommunalråd Ilmar Reepalu att elever nu ska ges möjlighet att betygsätta sina lärares kompetens.

Klass 9A --> http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=72200&lid=Klass_9A&from=menu

Ilmar Reepalu -->http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=92915&a=1135111&lid=puff_1134138&lpos=extra_2

Till att börja med måste man väga in vissa fakta i tolkningen av denna reality-series värde för resten av samhället. Även om TV team och produktionsledning inte på något vis lagt sig i undervisningen som sådan måste jag vidhålla att bara närvaron av sagda TV team och vetskapen av att det man gör och säger kommer att visas på TV kan nog få även den värsta skolhatare att skärpa till både språkbruk och fysiska 'kontakt' med såväl klasskamrater som inredning.

Jag vill också tillägga att dessa pedagoger som togs in för att styra upp situationen säkerligen är bland landets bästa och har nått fantastiska framgångar. Men de har också fått skolledningens och kommunens fulla stöd för att satsa mycket tid och resurser på detta projekt, något som inte är en självklarhet i många skolor med 'vanliga' lärare. Dessa lärare är också utbildade och behöriga, något som även detta inte är en självklarhet runt om i landets skolor.


För att återgå till Reepalus förslag om lärarbetyg så kan nämnas att i sin argumentation för nämnda betygsättning menar Reepalu att: det handlar om att lärarens bedömning av den pedagogiska situationen, huruvida den fungerar eller inte, har premierats framför elevernas. Här har lärare vägt in elevernas strukturella bakgrund samt föräldrarnas utbildning i sin bedömning av hur fördelningen av resurser och stöd till eleverna ska fördelas. I denna bedömning anser Reepalu att man missat att se hur eleverna uppfattar sina lärare och stödet de får. Detta vill Reepalu nu förändra.

Mina komplimanger till Reepalu för att han lyckats gräva fram ett system som, för det första redan används i landets skolor (elevutvärderingar), och för det andra för att han genom sitt förslag inte bara undergräver lärares professionalism utan också gör min och mina kollegors kompetens till något som beslutas av de vi är där för att undervisa. Vilken annan yrkesgrupp blir betygsatt av minderåriga, outbildade personer som dessutom står i en beroendeställning?

Systemets svaga punkt blir just maktbalansen mellan lärare och elev där en elev som får ett lågt betyg inte alltid kan själv se varför det är motiverat och därför kontrar med att sätta ett 'lågt betyg' på läraren. Detta skapar en mycket snedfördelad maktstruktur som helt klart skickar felaktiga signaler både till elever, lärare och samhället om lärares kompetens.

En lärares kompetens är otvetydigt svår att mäta. Men för att försäkra sig om att den redan från början håller god kvalitet bör man omarbeta lärarutbildningen och minska antalet platser, bara tillåta behöriga lärare att undervisa, ordna pengar för kompetensutveckling, effektivisera skolan = frigöra tid för planering och uppföljning. Med dagens hetsiga tempo hinner iallafall jag inte mer än att kasta mig mellan lektionerna med en i bästa fall skissartad planering eventuellt rätta lite och ringa några föräldrasamtal. Resten av tiden går åt till de tusen andra sysslor som en lärare ska hantera som inte direkt berör undervisningen.

Så mitt tips till Reepalu och c/o är att satsa ert retoriska och ekonomiska krut på att förbättra landets lärarutbildningar, frigör mer resurser till skolan och öka lärartätheten. Efter det kan vi ta en titt på de tusentals utvärderingar som elever redan gör om sin undervisning och sina lärare varje termin. Kanske dessa kan utvecklas ett snäpp, få tydligare former och komma fram i ljuset lite mer. Men gå för allt i världen inte och inbilla dig, Reepalu, att vi lärare gör dessa utvärderingar för skojs skull och sedan kastar bort dem. Personligen blir jag förolämpad av ditt förslag då jag ser mina elevers utvärderingar av mig och min undervisning som ett av mina främsta redskap till utveckling. Skäms!


-Because I can

tisdag 6 maj 2008

Så äntligen kom den dagen...

Jag pratar naturligtvis om valborg. Dagen D, dagen utan bekymmer, dagen då allt annat tar en paus och dagen som vi längtat efter sedan valborg förra året.


För mig började glädjeyran redan förra helgen då jag och sambosarna ägnade två hektiska dagar åt att vårstäda lägenheten, storhandla, laga picknikmat och be till alla gudar om vackert väder. (= nojjkolla SMHI's hemsida fem till tio gånger/dag)
Men trots ett antal långa 'to-do' listor så hade vi rätt så roligt! Vår promenad till Willy's för att handla urartade till en mycket vilsen promenad till Max där vi goffade hamburgare och sedan taxifärd hem från handlingen :)


En sen kväll satt vi också uppe och lagade picknickmat som vi svor över vid själva lagandet men som visade sig vara livsnödvändiga på själva valborgsdagen. Recept på toppengoda pizzabullar och mini-pajer ges ut efter lämpliga mutor!


Valborgsveckan bestod egentligen bara av två arbetsdagar. Det låter ju som en härlig vecka säger du då. Men ack, jag tror aldrig två dagar gått så långsamt. Mina stackars elever måste ha tyckt att jag var mer frånvarande och förvirrad än vanligt när jag gled fram i korridorerna med ett förväntansfullt leende på läpparna. Dock hann vi med nästan alla engelska redovisningar om USA (varav flera var överraskande välförberedda med tanke på den ringa tid de hade på sig) och ett prov om Islam som, efter att ha rättat hälften, verkar ha gått ungefär som förväntat.


Men till slut blev det tisdag! Lilla bror och Hugo kom redan på förmiddagen, gissa om jag hade längtat! Efter att ha dragit runt på lite ärenden på stan så for vi hem och på kvällen blev det en supermysig grillning i vårsolen. Livet är gött när knopparna håller på att slå ut, solen värmer ansiktet och man sitter och njuter av våren och sällskapet på en grön kulle!

Senare på kvällen började allvaret. Eftertrupperna anlände och vi kunde börja förbereda truppen inför morgondagens drabbning. Enhet L och E packade hysteriskt alla förnödenheter, enhet J taktik-somnade på ett par kuddar i hörnet av vardagsrummet och enheterna I, H, M, T och B inledde operation förfest :)

<-- Jag och lillebror




Klockan 0630 var det revelj för samtliga enheter. Enhet J underlättade detta genom att bjuda alla enheter på kaffe på sängen. (Komandocentralen överväger om regelbrott föreligger.) Avmarch mot samlingspunkt 1 'bryggan' inleddes klockan 0730 varvid truppen la av sig all tänkbar diciplin och kompanibeslöt att ha den roligaste, röjjigaste, soligaste valborg ever!


--> Älgflotten



--> Jag och Mia intervjuar lagens långa arm om vilket tjänstevapen de använder och hur många patroner de har i ett magasin :P


Brygghäng! Kaffe! Champagne! Jordgubbar! Kramar! Parkhäng! Sillunch! Foto! Heliumballong! Snapsvisor! Poliser! Pussar! Cider! Pubhäng! Nya roliga människor! Film! Fyllepromenad! Grillning! Sång! Kvällsfest! Fantastiskt mycket mer roligt!


Det är svårt att beskriva för någon som aldrig har varit med om en så fulländad dag hur mycket som händer och hur fantastisk valborgs känslan egentligen är.


Men flottar, cider och sill åsido så är jag fullt och fast övertygad om att det är människorna man omger sig med som i slutänden definierar hur bra man själv mår. Följaktligen kan jag bara dra slutsatsen att jag måste omge mig med världens bästa människor! Thank you all!

Fotografer: E och Oljo

-Because I can